Efter föreställningen i Pajala körde vi upp till Kiruna, normalt brukar vi åka på morgonen men det är en lång resa 18 mil hit upp och vad som helst kan ju hända på dessa 18 mil. Ingenting onormalt hände förutom att det var vägarbeten titt som tätt med kilometer efter kilometer med grusväg! Där låg vi och puttrade fram i 30 – 40 km i timmen, inte så roligt när man har långt att köra. Inga renar såg jag heller på hela vägen upp, vanligtvis brukar det alltid stå några renar om inte på vägen så i alla fall bredvid men inte i år.

Så här såg det ut i min backspegel på vägen upp till Kiruna.

Vi hade ganska roligt i bilen upp till Kiruna då jag och Josefin som åker med mig försökte förklara för Villevalla att vi fortfarande var i Sverige fast namnen på orterna inte lät direkt svenska. Villevalla var fullständigt övertygad att vi kört fel och var i Finland eller i något annat land. Vi passerade orter som Vittangi, Svappavaara, och skyltar som visade vägen till Korpilombolo och till Muodoslompolo. När vi äntligen nådde Kiruna blev Villevalla väldigt fundersam igen. ”Ok, vi är i Sverige och vi är i Kiruna som ligger i Sverige, men varför står det så många olika namn på skylten? Heter Kiruna olika ibland?”  Jag gissade på att det andra namnet var samiska, men eftersom Villevalla vill veta allt på en gång just nu så blev det att googla för jag visste faktiskt inte. Så här ligger det till:

Giron är nordsamiska för Kiruna och Kieruna från lannankieli-dialekten av meänkieli. Meänkieli (tornedalsfinska) är ett finskt-urgiskt språk som sedan år 2000 är ett minoritetspråk i Sverige tillsammans med finska, samiska, romani chib och jiddisch

Bilden är tagen strax efter 12 på natten och som ni ser är det ljust är uppe!